Vad är polyamori?

Ordet polyamori är en sammansättning av grekiskans poly, som betyder ’flera’, och latinets amor som betyder ’kärlek’. Ordagrant översätts det till svenska som ”flera kärlekar”. Vanligtvis strävar polyamori efter djupa, långvariga relationer, även om det i praktiken finns många olika relationsmodeller. En polyamorös person kan till exempel vara heterosexuell, homosexuell eller bisexuell (eller något annat). En polyamorös person kan också vara asexuell eller aromantisk, trots den romantiska betoningen av termen polyamori.

Enligt oss är ett förhållande mellan två människor som utesluter möjligheten till andra intima förhållanden från dessa människors liv, inte den enda vettiga eller den enda godtagbara relationsmodellen. Det finns andra, precis lika ansvarsfulla alternativ, som några av oss känner att är mer lämpliga för oss.

Välkända modeller som är bekanta åtminstone från berättelser från 1960-talet i västländer, är öppna relationer eller fria relationer, där människor söker och experimenterar med sina gränser vad gäller kärlek och sexualitet. I fria relationer kommer partner överens om att de har lov att ha andra sexuella och ibland – men inte alltid – romantiska förhållanden.

När folk pratar om fri kärlek och hippier, minns de ofta att säga att denna livsstil inte fungerade – människor är människor; avundsjuka och svartsjuka. Det kan vara så att en betydande del av dem som prövade atypiska relationer upplevde det nya idealet om fri kärlek som ohållbart i sina egna liv på lång sikt – och kanske lever en del av dem fortfarande i öppna förhållanden. Många vet av erfarenhet att det kan vara utmanande att upprätthålla intima förhållanden. Att upprätthålla flera intima förhållanden kan vara mer utmanande än vad som nämnts ovan, och flersamhet passar inte nödvändigtvis alla människor i alla livssituationer.

På ett sätt har polyamori en uppdaterad modell av fri kärlek som har utvecklats under decennierna. Polyamorösa förhållanden är inte nödvändigtvis öppna på det sätt man ofta tänker sig öppna förhållanden: en polyamorös relationskonfiguration kan bestå av till exempel en familj av fyra vuxna som delar bostad och vardag, men som trots det atypiska antalet partner kan vara ”stängd” på så vis att partnerna är bundna till varandra på ett sätt som utesluter möjligheten till nya romantiska, platoniska eller sexuella relationer utanför de fyra.

Polyamorösa förhållanden kan vara ”öppna” eller ”stängda” och innehålla så många partner som känns vettigt – i teorin ett obegränsat antal. I verkligheten är tid och andra likadana resurser dock begränsade, även om det finns stora mängder varma känslor och intresse för människor. Relationens regler formas inom relationen, och diskuteras ofta: vad känns bra och vad känns inte bra.

Folk som lever i polyamorösa förhållanden kallar sig ofta polyamorösa eller poly. Det är deras – eller alltså vårt – sätt att utrycka att vi upplever polyamorösa relationer som ett möjligt eller önskvärt sätt att ordna våra relationer. Några av oss vill inte ens överväga alternativ eftersom det nuvarande sättet verkar fungera så bra.

Och precis som i fria förhållanden: några provar på att leva polyamoröst, inser att det är olämpligt för dem och byter till en modell som de känner att fungerar för dem. Man lär så länge man lever. Hatten av för alla som har kärlek och/eller partnerskap i sitt liv, som inte får sina parter att må dåligt, utan stöttar, tillfredsställer och ger styrka!

Är polyamori samma sak som polygami?

Nej. Polygami beskriver ”en form av äktenskap där en individ har flera makar samtidigt”. Detta förekommer i åtminstone tre olika former: polygyni (en man med flera hustrun), polyandri (en kvinna med flera män) och gruppäktenskap (äktenskap mellan flera män och flera kvinnor). Av dessa är polygyni den vanligaste. (Källa: Wikipedia)

Polygami eller månggifte är i många kulturer ett inslag i den traditionella institutionen för äktenskap, där vanligtvis en man har möjlighet att ta fler hustrur om han har råd med det. Polygami förekommer nuförtiden till exempel i vissa mormonsamhällen, delar av Västafrika och vissa arabstater.

Polyamori i sin tur är markant kopplat till framväxten av individualistisk liberalism under andra hälften av 1900-talet i västländer, det vill säga betoning av individers valfrihet. En del polyamorösa lever i äktenskap eller liknande arrangemang, och även en del av dem som inte gör det längtar efter möjligheten att ingå gruppäktenskap. Många polyamorösa människor är dock kritiska mot äktenskapet som institution och ifrågasätter nödvändigheten av dess existens.

Det största problemet med att blanda ihop polygami och polyamori är kanske att polygami kopplas till olika kulturdrag som vi upplever som främmande och på ett negativt sätt konservativa, och där individers valfrihet och jämlikhet inte i princip gäller alla deltagare, som i polyamori.

Upplever ni över huvud taget svartsjuka?

Jodå. Några gör det mer, och andra mindre. Svartsjuka är en känsla som alla andra, och därför en del av den mänskliga upplevelsen. Många av oss har upptäckt att svartsjukan ofta handlar om rädsla eller osäkerhet: rädsla för att förlora sin partners kärlek eller uppmärksamhet, rädsla för att förlora ställningen i ens partners liv, och för att man inte längre är så viktig för den andra som man gärna vill vara.

Olika människor behöver olika saker för att känna sig bra och trygga i ett förhållande. Till exempel behöver en del massor av närhet, medan andra uppskattar självständighet i sina förhållanden. Kommunikation är väldigt viktigt i förhållanden, och att lära hur man berättar om sina känslor, vad vi saknar och vad vi behöver. Och ömsesidigt hur man lyssnar på vad våra partner säger till oss om sina känslor.

Ett öppet förhållande utan tydlig och välfungerande kommunikation väcker lätt osäkerhet och förvirring. I våra nära relationer behöver de flesta av oss någon form av uppfattning om ”vart vi är på väg”. Folk med erfarenhet av polyamori som skriver om det, lägger vanligtvis enormt stort vikt på kommunikation, och att det är något man lär sig och utvecklar medvetet. Att lära sig att kommunicera är faktiskt väldigt utmanande. De flesta av oss har under vårt liv lärt oss att dölja våra verkliga, djupaste känslor och att spela olika sociala spel i stället för att uttrycka dem direkt och ärligt.

Många av oss kan av erfarenhet berätta att svartsjuka är en väldigt obehaglig känsla. De flesta polyamorösa människor anser dock att det är möjligt att överkomma ångestfyllda svartsjukekänslor, precis som det är möjligt att övervinna fobier och andra tillstånd i samband med rädsla. Ibland berättar svartsjukan dock oss något om relationens riktiga problem, som måste åtgärdas. Därför ska man inte försöka kväva känslorna, utan vara medveten och bearbeta dem, och det bästa sättet att hantera svartsjuka är ofta att diskutera det med sina partner.

Handlar polyamori eller flersamhet om otrohet?

Otrohet betyder vanligtvis att en person i ett monogamt äktenskap eller stängt flersamt förhållande har andra romantiska eller sexuella partner som hen håller hemligt från sin(a) partner. Då har förhållandet vanligtvis en uttalad regel eller tanke om att sådana relationer inte är önskvärda eller att åtminstone någon av förhållandets parter inte accepterar dem. Den otrogna partnern agerar på ett sätt som inte är acceptabelt enligt förhållandets andra partner och försöker dölja sina handlingar. En person som är otrogen accepterar vanligtvis inte heller att hens partner har andra förhållanden trots att hen själv tar sig rätten till sådana.

Termen otrohet kan dock också syfta på annat än brott mot avtal om utövande av sexualitet. I allmänhet kan man sammanfatta att otrohet är all verksamhet som går mot förhållandets överenskomna regler. Att dölja sådana brott från sin(a) partner gör bara sårandet värre. Vi anser att detta, till skillnad från den vanliga användningen av ordet, är en mer inkluderande definition som i mindre utsträckning betonar vikten av sex vid bildandet av ett partnerskap. Denna användning av termen framhåller också att otrohet skadar de grunder och gemensamma överenskommelser som relationen skapas med.

Polyamorösa och etiskt flersamma relationer baserar sig på samtycke som alla partners uttrycker tydligt. Alla parter vet att de är i ett polyamoröst eller flersamt förhållande, och ingen inbillar sig något annat. I bästa fall är alla också nöjda med situationen, och ingen skulle vilja vara i ett monogamt förhållande med någon av parterna. Det senare upplägget kan bli en mycket svår upplevelse för parterna på längre sikt.

Kort sagt: polyamori eller konsensuell flersamhet är inte otrohet, men det är också möjligt att vara otrogen i sådana relationer. Avtalen och reglerna inom relationen är det som avgör. Vi betonar igen hur viktigt öppen kommunikation är.

Forskare påstår att de flesta människor är otrogna mot sin partner åtminstone någon gång i livet, och att sexuellt och romantiskt beteende som inte enbart är kopplat till en relation med en person är mycket vanligt. Några anser att till exempel polyamori eller ett öppet förhållande kan vara ett etiskt och ärligt alternativ till otrohet. Ärlighet kan vara en väldigt tuff väg att gå, men detsamma gäller för hemligheter, lögner och att åka fast för dem. Vi rekommenderar att ni provar på det förstnämnda.

Är parbyte polyamori?

Nej. Parbyte eller swinging är en aktivitet där par – oftast heterosexuella – ”byter partner” till exempel för en kväll och har sex med någon annan än sin partner. Detta är alltså öppet flersamt och baserar sig på parets överenskommelse om förhållandet. När man pratar om flersamhet definieras swinging ofta som sexuellt öppet men romantiskt stängt, vilket innebär att sexuellt umgänge inte är begränsat till personerna i förhållandet, medan romantiska känslor däremot är begränsade. Många swingers identifierar sig också som monogama.

Båda är en del av flersamhetens spektrum, och polyamori skiljer sig åt från swinging genom att polyamori är romantiskt och sexuellt öppet och genom att betona fullständiga relationer mellan partnerna i stället för enbart sexuell kontakt. Självklart kan polyamorösa också hålla på med swinging, precis som ett par som ägnar sig åt partnerbyte också kan leva polyamoröst. Ett gammalt skämt är att swingers har sex, medan polyamorösa pratar mer om det.

Upplever polyamorösa och flersamma människor diskriminering?

Polyamorösa och flersamma behandlas ofta på samma sätt som exempelvis tusentals icke-heterosexuella: diskriminering, ogiltigförklaring, fördömande från både nära, kära och främlingar – och på grund av rädsla för diskriminering, press att dölja sin polyamori eller flersamhet. Många är mycket mer redo att acceptera att en familjemedlem är homosexuell än att hen har flera partner, eftersom medvetenheten om sexuella minoriteter har genomsyrat samhället på en mycket bredare nivå. Polyamori och öppen flersamhet känns fortfarande så nytt för många att man inte har hunnit forma motsvarande åsikter som baserar sig på information, och därför är fördomar och missförstånd vanliga. Vår förenings syfte är naturligtvis att ändra på detta och därmed förbättra situationen för polyamorösa och flersamma människors mänskliga rättigheter.

”Polyfobi” förknippas ofta med uppfattningar och attityder som får en person att otvetydigt fördöma en polyamorös personsbeteende och som hindrar dem från att se polyamori och flersamhet för vad de kan vara: sexuellt och romantiskt/partnerskapsbeteende i samförstånd mellan vuxna människor som inte kränker någons rättigheter.

Är polyamori eller flersamhet farligt för barn?

Olika familjeformer har ingen känd effekt på barns utveckling, sexuella läggning eller kön. Otaliga nyfamiljer, skilsmässofamiljer, änkefamiljer, fyrklöverfamiljer, adoptivfamiljer, familjer med en ensamstående förälder, regnbågsfamiljer och så vidare är bevis på detta. Polyfamiljer och flersamma familjer är familjer där en eller flera föräldrar identifierar sig som polyamorösa eller flersamma, eller där familjens vuxna medlemmar har valt att leva i ett polyamoröst eller flersamt förhållande. Om familjen använder termen polyfamilj beror helt på dem själva.

Rädslan för att polyamori eller flersamhet skulle vara farligt för barn härstammar från uppfattningar om monogaminormen, att allt som skiljer sig från normen är skadligt för barn och bara en monogam kärnfamilj med två föräldrar ger en bra uppväxtmiljö för barn. Denna uppfattning är diskriminerande för de flesta familjeformer som finns i verkligheten. Å andra sidan bygger argumentationen också på en tro ​​som hör ihop med monogaminormen, att sex mellan andra än kärnfamiljens föräldrar är en fara för föräldrarnas relation. I monogama förhållanden är det förbjudet att förälska sig eller ha sex med andra än sin partner. Att svika tilliten till de överenskommelser och åtaganden som relationen bygger på kan utan tvekan vara skadligt för relationen. Stora förändringar i vardagen och relationerna är stressande och kan även sätta sin prägel på barnen. I polyamorösa familjer bryts den ovanstående tankekedjan redan från början, eftersom förhållandets överenskommelse innehåller samtycke och medvetenhet om ens partners andra möjliga sexuella och/eller romantiska partner. Sex eller förälskelse i sig äventyrar inte förtroendet eller överenskommelserna på något sätt.

Polyamorösa och flersamma föräldrar är precis lika engagerade i sina barns säkerhet och framgång som föräldrar i andra familjer. Detta betyder att man pratar med barnen om kärlek, partner och sex på ett åldersanpassat sätt precis som i monogama familjer. Och barn behöver inte se eller höra sex mer än i monogama familjer.

Tyvärr är detta ett tema som välmenande släktingar och grannar använder för att göra barnskyddsanmälningar, och man försöker använda det som tillhygge i vårdnadstvister mellan ex-partner. Och så tvingas föräldrarna och äldre barn, som förstår vad det handlar om, att genomgå en extremt stressande process. I praktiken har professionella inom barnomsorg sagt otåliga gånger att en sådan anmälan inte orsakar några åtgärder, och tingsrätten har hänvisat till jämställdhetslagen och förkastat ärendet.

Vill polyamorösa eller flersamma stjäla min partner?

I allmänhet är vi människor bara intresserade av ett fåtal andra människor. Därför letar man efter ”den rätta” även i monogami, och ”de rätta” i polyamori. Antagandet att polyamorösa och flersamma människor bara är intresserade av sex eller att ha sex med alla kallas översexualisering, vilket är en form av diskriminering. Det bästa sättet att ta reda på om en polyamorös eller flersam person är intresserad av någon som en potentiell partner är att fråga.

Människor är inte objekt man kan stjäla, utan individer som fattar självständiga beslut om hur de ska agera. Att stjäla en partner är ett argument man använder ofta när man inte vill acceptera att partnern har valt eller kunde välja att inte följa de exklusiva avtal som ett monogamt förhållande bygger på. Varje människa fattar dock egna beslut, och att lägga skulden på någon annan är i bästa fall en avledning som inte hjälper till att lösa det faktiska problemet. Om du inte kan lita på att din partner håller sina löften, vore det bra att antingen arbeta för att bygga förtroende eller hitta en pålitlig partner. Om din partner väljer att lämna dig, ligger det inom hens rätt till självbestämmande. Det är en mänsklig rättighet som var och en av oss har och betyder inte att någon skulle ha stulit din partner.

Vi rekommenderar att du också bekantar dig med polyamorins ordförråd (på finska) och vår social-och hälsovårdguide, som öppnar upp polyamori och flersamhetens spektrum ytterligare.